Att hitta och åtgärda fel

Följande artikel publicerades första gången i Båtliv nummer 5, 2007. Text: Stefan Skyllermark.

En verktygslåda kan knappast kallas komplett om den inte innehåller mätverktyg. Man behöver kunna mäta på millimetern när med en tumstock eller med tiondels millimeter med ett skjutmått exempelvis. Samma sak gäller för elsystemet i båten, man behöver något att mäta med. Här tittar vi på exempel på vanliga fel och instrument att mäta med och vad man göra åt de vanliga elfelen i båten.

Tångamperemeter och multimeter

För de flesta känns det väl nödvändigt med en borrmaskin för att maskinen är så viktig och användbar för många saker de vill göra på sin båt. Många sätter knappt upp ens minsta klädkrok längre utan att ta fram sin batteridrivna borrmaskin/ skruvdragare.

Samma sak är det för den som har lärt sig använda en tångamperemeter när han arbetar med elsystemet. Ofta är tångamperemetern också något av en multimeter och kan därför förutom ström, mäta spänning och ibland andra saker.

I båten är det ström och spänning man först och främst alltid enkelt vill kunna mäta. Har man en tångamperemeter är man ofta inte i något större behov av en fast amperemeter. Däremot har man mycket stor nytta av en fast digital voltmätare i båten för att se hur mycket ström man har kvar och för att se hur kapaciteten gradvis försämras i batterierna. Detta har vi skrivit om i tidigare artiklar.

Elfel: kylskåp eller värmare startar inte

Kylskåp, värmare, spisar etc. har normalt en spänningsvakt som slår ifrån om spänningen går under 10,5 volt (V). Detta beror inte på att man i första hand skulle vilja skydda båtens batterier utan spänningsvakten är till för att skydda utrustningen, exempelvis elmotorn som driver kylskåpets kompressor.

Elmotorer mår inte bra om de körs på alldeles för låg spänning varför spänningsvakten då istället stänger av dem. Följande händer därför ofta när någon installerar ett nytt kylskåp, värmare etc.

Låt oss ta kylskåpet som exempel. Man drar för tunna kablar till det nya kylskåpet. När man sedan slår på det vill det inte starta eller slår av sig själv direkt. Man tar fram sin spänningsmätare och kollar att man har kanske drygt 12 V. Försöker igen. Kylskåpet vägrar. Frun skäller. Ett så dyrt kylskåp när man kunde ha åkt till Florida för pengarna istället.

Man ringer fabrikanten och skäller, men vad är det egentligen som händer. När kylskåpets kompressor drar igång och vill ha 4–5 ampere (A) får man ett spänningsfall i kablarna därför de i detta fall är för tunna. Spänningsvakten är snabb att kolla det och stänger av direkt.

Om man mäter spänningen vid kylskåpet precis samtidigt som man sätter på kylskåpet som kommer man att se att spänning sjunker direkt och det är det som spänningsvakten reagerar på. Botemedel, grövre kabel.

Värmare som inte tänder

Om en värmare snurrar på som den ska men ändå inte tänder kan det vara idé att mäta hur mycket ström den drar. När den kör sitt glödstift ska den dra ganska många ampere. Kolla databladet för värmaren.

Om fläkt och pump går men strömmen är för låg fungerar inte glödningen. Med en tångamperemeter ser man det direkt. Har man hittat det felet kan man sedan koncentrera sig på det. Annars kan man generellt säga att värmare glöder och startar bättre om de samtidigt som de drar mycket ström får en hög spänning.

Återigen kräver det tillräcklig grova kablar plus bra kopplingar som inte har korroderat. En del måste starta motorn och därmed få upp spänningen i närheten av 14 V när de ska starta värmaren eller kök, därför att de har så stora spänningsfall i kablar och kopplingar till värmaren.

Leta efter ”strömtjuvar”

Om man stänger av alla förbrukare men ändå misstänker att det är något som drar ström, ja då har man verkligen nytta av en tångamperemeter. Det brukar inte ta många minuter att hitta den kabel som det fortfarande går ström igenom. Då ser man också direkt hur stor strömmen är. Många har på detta sätt fått en förklaring till det tidigare oförklarliga i att batterierna drar ur trots att man tycker att man stängt av allting.

Bara strömmens storlek ger direkt idéer om vad det kan vara, men sedan kollar man bara var kabeln går till för förbrukare och kopplar om den förbrukaren till en korrekt plats, givetvis men en korrekt säkring etc.

Särskilt i gamla båtar kan man hitta de mest ”fantasifulla kopplingar” som inte har någonting att göra med säkra seriösa kopplingar. En sådan felkoppling som man finna är att exempelvis en länspump saknar säkring. Säkringar för elmotorer kallas i industrin för motorskydd. Idén är nämligen att motorn inte ska brinna upp vid en fastkörning. Därför slår motorskyddet ifrån ungefär vid max ström som motorn tål.

Man måste se till att säkringen för länspumpen är vald på samma sätt annars räcker det med att skräp får länspumpen att stanna medan strömmen är på och icke bruten av säkringen/motorskyddet för att länspumpen ska brinna upp. Frågan blir då om båten brinner upp också?

Generator som inte laddar

Det kanske vanligaste felet när generatorer inte laddar alls är att de saknar magnetiseringsström. Det kan man kolla med tångamperemetern. Den ska vara 3– 4 A när man slår på startnyckeln. Om det inte är det felet kan det vara mycket annat. Kolen, likriktarbryggan, kopplingar etc.

Antag att man står inför en renovering eller utbyte av generatorn. På bilden i denna artikel ser man en del delar som det kan vara fel på. Firman som får in en generator för lagning eller renovering sätter upp den i en provbänk av någon typ. På bilden i artikeln visar vi en ganska ålderdomlig sådan, men det finns många liknande i bruk fortfarande.

När de kör generatorn i provbänken kan man i bästa fall få en uppfattning om vad som är fel, men det viktigaste användningsområdet för provbänken är nog istället kontrollen av att generatorn fungerar som den ska när renoveringen är färdig.

Båtgenerator respektive bilgenerator

Många tror att en båtgenerator är tätare och bättre isolerad än en bilgenerator. Det ska man nog inte hoppas på. Däremot finns det en del standardgeneratorer på båtsidan som är dubbelisolerade. Personer med aluminiumbåtar är ofta mycket intresserade av sådana. I aluminiumbåtar lägger man normalt ner mycket arbete på att se till att inga kopplingar görs som kopplar till skrovet. Detta för att man inte ska råka ut för att skrovet fräts sönder av att ström läcker ut från skrovet i vattnet och samtidigt fräter bort metallen.

I en plastbåt är detta inte samma problem. I en bil sitter generatorn mycket utsatt i bilens öppna motorrum och under varma dagar blir temperatur också mycket hög. Därtill får generatorn utstå slasket från våra saltade vägar på vintrarna. Dessutom är vi vana vid att de ska hålla länge trots att miljön är så fientlig.

Den prismedvetna och händige kan således hitta mycket billiga nya generatorer på bilsidan. Massmarknadstillverkning och försäljningen genom stora kedjor som direktimporterar själva har gett mycket bra priser. Men visst kan man gå på nitar varför den försiktige väljer märkesvarorna.

Generellt är nog renoveringsalternativet det minst lockande. Hantverk kostar pengar och har dessutom svårt att konkurrera kvalitetsmässigt med fabriksalternativet, varför en ny generator nog är att föredra för de flesta även om man inte tar med möjligheten att förbättra laddeffekten samtidigt. Om det är av intresse har renoveringsalternativet givetvis ingen chans.